Mitt tåg hem hade avgångstid 17.03 igår. X2000-tåget från Stockholm rullar in i Linköping och jag ser att de första två vagnarna inte har fungerande belysning i dörrarna - där vagnsnumret brukar lysa - men vagn nummer 3 (min vagn) har belysning. Jag tänker stilla för mig själv att, hoppas nu att alltid är ok, men det kom ju i tid iaf så det är säkert inga problem.
Väl på tåget, installerad på sittplatsen, och beredd att åka utbyts snart den känslan mot en undran om varför vi inte rullar iväg. En man hade tydligen fått ett epilepsianfall lite tidigare och vi var tvungna att invänta ambulans. Det tog bara tio minuter, sen var vi iväg.
Vi rullade sakta in i Tranås. Klockan var ca 17.30 och jag tänkte att nu är det kört, för jag visste att det inte var något stopp där. Det är tyst länge i högtalarna innan vi till slut får vi veta att tåget inte har ström och det finns ingen anspänning alls i färdriktningen. Nice. Nu kommer jag missa min anslutning i Nässjö - frågan är bara hur smart och effektiv tågpersonalen är för att på snabbaste möjliga sätt fixa fram ersättningsbussar/taxi.
Inget händer. Sedan får vi höra att det är evakueringsdags. Dörrarna går ej att öppna, men efter ett tag står folk ute på perrongen iaf. Kort därefter hör vi från tågpersonalen att det innebär livsfara att lämna tåget, eftersom de inte vet om tåget är strömförande eller ej - en kontaktledning hade trillat ner på tåget och var orsaken till haveriet. Huvudspåret var stoppat och trafiken var bara blockerad på vårt spår. Jahapp. Här sitter vi, i Tranås, och har inte ens lämnat Östergötland och jag vet att jag har nästan hela resan framför mig.
Vi får veta att ersättningståg kommer först 19.30 - i realiteten kommer tåget 20.05. Från 17.30 när vi först "anlände" Tranås till att ersättningståget kom hade 2 st X2000-tåg passerat, minst 2 regionaltåg/Intercity och minst 2 godståg samt en del lokaltåg passerat, och ersättningståget är ytterligare ett X2000 som egentligen skulle ner till Jönköping men dess resenärer fick hoppa av i Nässjö för vidare färd och vi på det havererade X2000-tåget fortsätte med det nya ner till Nässjö/Malmö. Väl i Nässjö väntar ersättningsbussar till alla olika destinationer. Jag får hoppa på en buss till Jönköping, där jag fick trevligt resesällskap som tur var. Väl framme i Jönköping blev det byte till ytterligare en buss till Falköping-Herrljunga-Göteborg.
Min avgång var kl 17 för att sex timmar av väntande senare komma hem till föräldrarna vid kl 23, så trött att tårarna nästan kom - jag kunde för fan rest till Malta fram och tillbaka på den tiden!
Är det detta som kallas för effektiv logistik SJ?
5 comments:
Riktigt tråkigt när det inte fungerar. Det borde det göra för den summan man får betala för att åka tåg.
Oo fyfan.. Det där ere värsta.. Skönt att du klara dig helskinnad iaf ;)
mela: Det borde ha rustats upp för 15 år sedan...
kate: Ibland är man ju rädd att det kommer ta dagar innan man kommer hem - SJ känns oerhört stelt och inkompetent ibland - fast man vet ju att de alltid ser till att man kommer hem trots allt. Ja har man is i magen och orkar vänta så brukar det lösa sig. ;)
Det låter helt normalt.
För mig brukar inte SJ strula, och jag reser en hel del med just x2000. Men när det väl gör det så strular det ordentligt.
På en resa till Västerås blir jag över fyra timmar försenad. Den sista biten, som egentligen skall ta typ två timmar, tar alltså dryga sex timmar istället.
Jak klad hest? Naj.
Jörgen: Vanor behöver inte vara normala... ;) Alla SJ-anställda borde läsa Att aldrig fucka upp...eller vänta nu. Hoppas ni får det nice i Jkpg.
Post a Comment