03 June 2009

På tal om flygplan...

Jag satt precis och svarade i den här tjejens blogg, angående det försvunna planet och flygrädsla:

"Då är vi olika kan jag säga. Jag sitter som ett förtjust litet barn som precis kommit in i en godisbutik - all den spänning över vad som komma skall. Jag älskar start och landning - total fascination över att planet kan accelerera så fort och att det där metallmonstret på flera ton kan flyga. Däremot kan jag få lite halvläbbiga tankar väl uppe i luften högt högt upp. "

Tilläggas bör att tankarna lätt börjar vandra när jag vet att planet befinner sig över vatten...Vad fan gör man då? Inte nog med att man sitter i ett flygplan på x antal tusen meters höjd, jo man har en kurs över öppna vatten...

Är du flygrädd?

5 comments:

Magiqa de Vil said...

Vi flyger ju hela tiden, på ett litet blått klot i ett oändligt universum. Så skulle man vara flygrädd så skulle man ju behöva vara det ständigt. Jorden är sannerligen ingen trygg plats, men det är människorna som gjort den ännu otryggare med våldsdåd, krig och elände i alla tider. Jag älskar att flyga men visst är det ledsamt när man läser om hur barn och unga dör i olyckor. Trafiken skördar dock så många fler offer, och ändå fortsätter folk köra som dårar, vilda omkörningar osv.
Nej, jag är inte rädd för att flyga, men jag är rädd för terrorister och vad de ställer till med.

susan said...

Mmm,jag är har alltid varit lite flygrädd...Jag ska flyga om 16-dagar...Brrrrrr..
Hoppas allt är bra med dig snygging!
Kram//S*

Hanni said...

Magiqa de Vil: Visst finns det värre saker, det håller jag med dig om. ;)

susan: Hoppas du får det gött i Turkiet! =) Var längesen jag såg dig nu. Hoppas allt är bra med dig också. Kram på dig!

Anna said...

Min sambo är pilot och han får ofta agera pedagog åt mina flygrädda vänner.
Faktum är att om du befinner dig på 8000 meters höjd ovanför Malmö, och en motor pajar, så kan du landa på Arlanda utan att krascha. Otroligt men sant.
Sen är det läskigt med de långa vidsträckta ytorna över vatten, men det är väl en risk vi får ta för att se världen. De flesta olyckor beror på den mänskliga faktorn, dvs att piloterna gör fel.

Anonymous said...

Hej Anna, jag njuter alltid i fulla drag av frihetskänslan när jag flyger, fast man sitter som i en konservburk. Visst är det mycket underligt med detta Air Franceplan som är nytt och säkert och störtar utan att piloterna hinner meddela motorkrångel. Mycket förbryllande.
De långa sträckorna över vatten bekommer mig inte, däremot var jag rädd för allting när barnen var små och man ansvarade för deras liv. Jag har svårt att förstå flygrädslan, för den farligaste "farkosten" är ju den egna kroppen, man kan få en blodpropp eller hjärnblödning eller hjärtinfarkt när som helst, även unga drabbas, fast mera sällan. För att inte tala om livsfarliga bilförare och alla våldsdåd.
Sen är det ju så att flyger man ofta så blir det rutin, dvs man är inte rädd för det man är van att göra. Själv har jag flugit oerhört mycket de senaste 20 åren, funderar på att räkna ihop alla flygsträckor och se hur många gånger runt jorden det blir!
Din sambo tycks ha stort tålamod, vad beträffar flygrädda vänner.
Hälsn Magiqa (vars kvast tyvärr inte fungerar...)