Postade i en annan blog, där bloggerskan hade skrivit ett öppet och ärligt inlägg om det är värt det? Mitt svar följer:
Det pratas sällan om de problem som kan komma av
tävlingsdiet/tävlingssatsningar etc. Istället (ungefär som Facebook är
idag) ska alla vara positiva, visa sig som supermänniskor och aldrig
tveka inför något, framför allt inte om man ska tävla igen. Det är tabu.
Det skrämmande tycker jag är att man får en sådan skev bild av sig
själv, eftersom man jämför med sitt ”tävlingsjag” när man är offseason.
På skalan av normaluppfattning förflyttar man sig ganska rejält åt ett
håll, ungefär som att man borrar ner sig i en djupare brunn man inte kan
komma ur så länge man pysslar med fitness i någon form och därmed inte
heller kan återfå en ”normal” bild av sig själv. Skulle man däremot göra
ett uppehåll, låta kroppen återfå en mer normal form och även att ens
egna inställning ändras, kommer man inse hur extremt allt tidigare
var (men kanske framför allt hur bra form man då hade, fast man då
upplevde sig som för liten, för asymmetrisk eller vad det nu kan vara)
och bara först då kanske man också hittar balansen…
Jag vet alltför många som har mått dåligt av att ha tävlat i valfri
fitness/byggartävling att jag nästan skulle vilja se att man på något
sätt jobbar med mental träning inom SKKF…men men önska kan man alltid.
Tävling är inte för alla, samtidigt som tävling kan vara värt allt i världen för andra. It's up to you.
No comments:
Post a Comment